Den första hunden skickas ut på en linje, får ett stopp, jagar med låg näsa, i full koncentration och i ett balanserat tempo. En annan hund tar sig ut på en löpa efter en skjutapport utan att sätta en tass fel – inte för fort, inte för ivrigt, utan precis så där på knivsudden effektivt. Den levererar hem apporten, sätter sig bredvid sin förare och ser lugnt på när nästa hund rusar iväg.
Flera dagar i veckan får jag förmånen att se de här hundarna på träningar och kurser. Vilket material vi har i Sverige i dag!
För tjugo år sedan handlade kurserna oftast om att motivera retrievers, att väcka jaktlust, öppna dörrar. För tio år arbetade vi mycket med att få kontroll och samarbete även på längre avstånd utan att förlora självständigheten. I dag handlar träningen mycket om beteenden igen, men inte om att locka fram jaktlust, utan om att forma, justera och begränsa – att hitta nyckeln till hur just denna hund ska tränas. För föraren, vågar jag påstå, handlar det mer om kommunikation än metoder.
I dag finns ett stort utbud av öppna träningar med färdiga övningar. Det är bra – men släpp inte taget! Det är lätt hänt att gå för fort fram, att utföra övningar så som andra gör men som ens egen hund egentligen inte behöver.
Den som bygger övning på övning och inte tittar på sin hund hamnar lätt snett. Visst går det att hitta tillbaka. Men den som tar det lugnt och lär sig att läsa sin hund, förstå dess mentalitet, med vilken känsla och attityd den arbetar, får en rakare utvecklingskurva.
Det är en ynnest att få se alla fina hundar med sina stora förmågor på träningar, kurser, jakter och prov. Var rädda om förmågorna! Tack för att ni vill komma.